Om Jenny

JENNY LAGERBERG

Vad skriver man egentligen om sig själv?

 

Det här handlar om mig,

och några av de erfarenheter jag har fått genom mitt arbete

som medium.

 

Är född och uppvuxen i Tostared.

En liten by i intill sjön Lygnern i Västra Götaland.

 

Jag har tagit tjänstledigt från min nattjänst inom hemsjukvården och arbetar numer bara inom mitt eget. Tre dagar i veckan arbetar jag i butiken och övriga dagar är det medialt som gäller.

 

 

 

Intresset för det mediala har funnits sedan barnsben.

 

Läste alla artiklar jag kom åt om Saida och andra övernaturliga äventyr som stod i veckotidningarna.

 

 

Jag minns inte så mycket om något medialt mer från barndomen än att jag kunde se personer ibland som inte andra kunde se. Jag kände också av att det fanns någon mer i rummet som man inte kunde se.

 

Många gånger såg jag folk som gick omkring där jag var,

men eftersom ingen av mina vänner reagerade över dem så blev det tillslut att jag slog av den förmågan.

 

Jag litade mycket på min intuition, känslorna hjälpte mig många gånger om vilka vägval jag skulle ta. Någon månad innan min morfar gick bort såg jag flera gånger en man som stod i en dörröppning och tittade på mig. Eftersom detta hände nästan dagligen under en period frågade jag andra om de kunde se honom också, men ingen såg vad jag såg. Jag kunde inte förstå då vad mannen ville eller varför ingen annan såg honom.

 

Min morfars bortgång tog jag ganska så stilla och lugnt,

jag visste ju på något sätt

att han ändå hade det bra nu där han var.

Självklart sörjde jag men mitt i allt kaos som blir vid släktingars bortgång så kände jag ju av hans närvaro dagligen en lång tid efter hans död. Jag var vid tillfället gravid med min dotter och kände på något sätt att morfar kommer att finnas där för henne, från den dagen hon föds.

 

Än idag, fast det är många år sedan min morfar gick bort så känner jag många gånger av min hans närvaro, självklart är saknaden otroligt stor av honom som fysisk person..

 

Det känns ändå i hjärtat väldigt tryggt och lugnt att veta att han har det bra och finns runt oss.

 

En hel del förklaringar till min dragning av det övernaturliga fick jag i Björketorp. Jag besökte ett medium, som idag är en god vän, och hon gav mig svar på många frågor. Mediet berättade om min farfar som också är avliden sedan flera år tillbaka, och hon berättade en sak för mig som jag aldrig kommer att glömma:

 

 

"Du kan ju sitta i min stol,

vi kan byta plats för du kan också det här"

 

Det glömmer jag aldrig !

 

Tankarna for i huvudet, byta plats, kan det här...

vad menade hon med det?

Efter att jag sedan halkat in på ett bananskal på en redan fullbokad medial utvecklingskurs,

så växte intresset mer och mer.

 

Intresset började att ta form, jag började att förstå vad det var jag hade sett och kännt av i alla år. Det var inte så konstigt, och det fanns fler än jag som kände likadant.

 

Jag insåg att livet verkligen fortsätter efter detta och att man verkligen kan komunicera med de bortgångna. Det kom fram alldeles för många bevis för att jag skulle tro att någon fantiserade ihop allt.

 

Jag gick då utbildning för Iris Hall och man träffade henne 2 gånger om året, men eftersom jag samtidigt

gick Healing-utbildning för henne så blev det flera gånger

om året med Iris.

 

 

Jag gick upp på scenen under första kurshelgen och försökte mig på min första seans,

eller mediala demonstration som det också kallas.

 

 

Man tränade då inför de övriga kursdeltagarna och självklart var jag nervös. Men jag gick upp med tanken att om jag ska lära mig det här så är det när Iris ser på och kan vägleda mig om vad jag gör för fel

eller hur jag ska tolka allt. Snart åker hon hem till London igen och då ska jag klara mig på egen hand

tills vi ses igen.

 

Det kändes bättre på något sätt att göra bort sig där

och få saker förklarade för sig, än att istället stå hemma och träna inför en publik som inte kan rätta mig om jag arbetar på ett "felaktigt sätt".

 

Det var en otrolig känsla första gången jag stod på scen med Iris. Det stämde verkligen, det jag såg, jag hade en tjej (ande) jämte mig som verkade blyg och som arbetade i ett kök. Jag beskrev tjejen och en i publiken som jag pekade ut kunde förstå vem det var jag pratade om.

 

Det underbara med Iris var att hon såg också andarna som vi elever beskrev dem. Skulle jag börjat att beskriva en man så hade Iris stoppat mig och sagt att jag ska förklara tjejen som stod bredvid mig istället.

 

På den vägen är det !

Idag när jag håller utbildningar så ser även jag andevärlden som mina elever beskriver. Det är en fantastisk känsla att kunna vägleda och lära ut hur man kan utveckla sina sinnen.

 

I vanliga vardagen är jag bara Jenny, när jag sätter mig för att arbeta eller inför en seans,

då först "kopplar" jag in det mediala.

 

Det är skönt att bara kunna få vara

och att även få säga detta till kunder och vänner.

 

 

När jag arbetar medialt så ser jag både i bilder och känner,

jag ser även andevärlden

och kan då beskriva hur de ser ut

och vad de har arbetat med t ex.

 

 

Alla människor är olika, en del känner,

en del ser och några hör.

 

Att kunna känna är att andevärlden ger en en känsla av smärta t ex. Hade anden ont i en höft under sina levnadsår så kan han ge mig den känslan, han kan också ge mig hur det kändes innan han gick över till andra sidan.

 

Att se är att se både i bilder och att kunna se andarna som levande människor. Det är inte alltid man kan se dem klart och tydligt utan som i en dimma

eller någon som du ser i ögonvrån.

 

Ibland hör jag andarna säga namn, men ibland visar de mig bara en bokstav som har betydelse för dem.

 

Det spelar ingen roll om de kommer från ett annat land och pratar ett för mig främmande språk. Jag förstår ändå vad de menar och mina guider hjälper mig att ge mig den informationen jag behöver för att förmedla budskapen till deras anhöriga.

 

 

Jag har lyckan att ha ärvt denna förmåga från både min mammas och min pappas sida. Min morfar, när han levde, så hade han en stark intuition. Min mormor kunde dra upp rullgardinen på morgonen och se att någon granne flaggade på halv stång. När hon berättade detta för morfar så svarade han bara att han redan visste det. Han visste då också vem det var som hade avlidit.

 

Han drömde om krig, varje gång han gjorde detta så var det någon i hans omgivning som hade gått bort samma dag eller natt. Det var likaså med hans mor, hon hade en otroligt stark intuition och kunde berätta saker i förväg och även hon drömde sanndrömmar.

 

 

 

Nu har jag arbetat med det mediala i flera år, och många fler till lär det bli.

 

 

Under åren som gått så har jag utbildat mig inom regndroppsmassage, barnyogainstruktör och yinyogainstruktör.

Jag håller fortfarande fast vid att inte läsa mig till saker och sedan tro på att det fungerar.

Jag testar själv och ser om dettta är något jag vill arbeta vidare med. Känns det bra och det finns en positiv verkan i det hela så sprider jag det gärna vidare.

 

Härnäst väntar fler kurser för Terry Evans, en man som jag trivs väldigt bra med. Vi skrattar mycket och har samma humor vilket gör att arbetet och kurserna känns betydligt mer meningsfulla och roliga.

 

Under 2018 har jag påbörjat min utbildning till Bergsmediationsledare.

Det är Terrys Evans mediation, som bygger på hans egen resa genom livet.

Ett stort arbete som han har gjort och som jag hoppas på att kunna föra vidare. Det är den mest utmanande utbildningen som Terry håller i och som jag är enormt glad att få möligheten att få gå.

Copyright @ All Rights Reserved